när jag sitter här och tittar ut genom tågfönsret tänker jag mest på; hur vackert vårt land är! när det ser ut som att solen har sprayat snön full av nyårsglitter och telefonstolparnas skuggor bildar konstverk på fälten, vill jag fortsätta att åka tåg tills nya intryck tilltalar mig. det gör mig inget alls att de röda fasaderna med sina vita husknutar dyker upp efter varje granparti, för dem passar in, var enda en. jämte mig sitter tre personer och pratar om kriminologi. de pratar engelska men jag lär mig om pcr och dna och cellprov. det är kul att tjuvlyssna, speciellt när man lär sig något utav det. nu är det dock tyst. lunch break. konduktören hade mage och mustach. "buss från Örebro vidare in i skogen sen då", sa han till mig när han läste av min biljett, med glasögonen nästan för långt ner på näsan. men han läste rätt. nu ska jag tillbringa en vecka till i skogen innan jag får njuta av tre veckor i solen. Helena Bergström stirrar på mig, hon pryder omslaget av Kupé denna månaden. i röda läppar och en smaragdgrön klänning lutar hon sig mot en gammal mikrofon. Tjusigt minsann, det får mig att vilja läsa. nog att man har tjatat och klagat på SJ ofta, men utsikten dem bjuder på är oslagbar!