ebstinens

det verkar som om de flesta av oss i klassen fortfarande är på lov, i alla fall om jag ska räkna alla gäspningar vi har gjort idag. och jag var svårstartad på krokin imorse. jag märker direkt när det inte funkar. och jag testade pastell, alla sorters kol i olika tjocklekar och kolpennan men nix, känslan fanns inte där idag. så kan det va ibland! så jag satt där och bara satt. lyfte handen mot blocket när den orkade och drog några streck. men när jag det tredje strecket var draget, var det som att huvudet sa; nä! vi skiter i det här va? - och jag satt och bara satt istället. en liten strejk kan man säga. hursom, så blev alla strecken samlade på samma papper och vår krokimodell blev jätteglad när hon såg mitt papper efter lektionen. - du kan få den, sa jag lite nonchalant och jag inte sett någon le så brett innan!

konklusion: alla ögon ser inte lika och man kan fånga andras känslor även om man inte har sina egna med sig en dag.